Modlöst...

Ikväll känns det sådär, som vanligt måste jag säga... jag är verkligen trött på det här nu. Orkar inte! Detta mönster... förbannat också.
jag bara känner hur allt glider ifrån mig nu. Hur jag tappar precis allt. Förödande. Vad gör man? Är detta ödet? jag skulle vilja gå och gå och aldrig nånsin stanna. kanske något överdrivet. men nånting sånt. Jag vill faktiskt veta vad som är meningen med allt detta nu. Kräver. nej vet jag har ingen rätt att göra det... men allt är så fel. fast å andra sidan är det ju mitt fel (mycket) också.
Hela tiden undra jag vad jag egentligen håller på med. Som att jag inte har någon kontroll, och på ett sätt har jag väl inte det heller, vissa saker jag gör klarar jag inte av (på nåt bra sätt iaf), men samtidigt har jag ändå koll, jag vet vad allt innebär och hur jag ska göra och det finns vägar och alternativ. Så nu gäller det. Nu gäller det! Jag förstår bara inte hur det ska gå... varken hur jag ska göra eller hur det kan gå bra. Hur jag ska kunna lyckas med nånting nu när jag ändå inte gjort det på tusen år liksom. Men som sagt, det måste gå.
Jag har bara verkligen tappat modet och tron. kanske ska ge upp istället?

viktigt att ta sitt ansvar

Hela tiden kommer jag på nya ursäkter till att inte göra det jag måste. Precis alltid, precis till allt. Självklart. Det kan vara precis vad som helst, och helt ologiskt dessutom. Helt galet.. visst är det skönt och visst har det gett mig en hel del sköna stunder också, men det förändrar inte att det är dåligt av mig. Riktigt, och det går helt enkelt inte att fortsätta såhär längre. Det gör inte det! Få mig att förstå det nu! Hur svårt det än är måste man ju någon gång ta sig i kragen. Helt enkelt. För enkelt är det, faktiskt. Det är bara att försöka, att kämpa på, göra sitt bästa bara. vad har man att förlora? Något kanske, men det kan inte hjälpas. Det är bara att ta sitt ansvar. Ingen annan gör det ju åt en, eller hur? och visst vill man egentligen vara ansvarsfull? Mot andra och sig själv, mot världen och även för sin självkänsla/självförtroende? Ansvar är lika med mognad. Det vet väl de flest, men visst kan det va rätt lätt att glömma bort det emellanåt?
jag har iallafall varit riktigt dåligt på att ta tag i saker ett bra tag nu. Har blivit som en ond cirkel och jag har och har nog än idag svårt att bryta den, men nu gör jag ett ordentligt försök. Vem har sagt att livet är lätt? Allt går inte att förändra och ibland är det kanske kört redan efter att ha skjutit upp något ett kort tag bara, men i de flesta fall går det nog ändå att försöka. Vi får väl hoppas på det va? ;)

Förövrigt är det väl helt okej med mig, förutom att jag fortfarande är förkyld men det har väl inte så många dött äv ändå? Det gäller ju att inte klaga! Hehe.
Hoppas alla därute har det bra!

vad är det här???

Jag vet absolut inte vad jag ska göra just nu. Allt känns hopplöst.. nej är hopplöst. har egentligen allt emot mig, först och främst mig själv. Blir galen på att jag jämt måste krångla till saker och ting.
Jämt och precis allting... förbannade mig alltså.
Iallafall... det ser mörkt ut. Har det inte alltid sett mörkt ut för mig? Till viss del alltså. jag tror nog det. men det spelar väl ingen roll, jag menar man behöver ju inte göra saker till nåt sämre än vad de är för det eller hur? Jag är så jävla dum. Jag har alltid varit och är fortfarande så jävla dum.

varför? jag vill bara veta varför det måste var såhär.

uppdatering från mig (:

Var ett litet tag sen jag uppdaterade nu. Trist, har verkligen velat det men inte hunnit...rätt typiskt att allt ska komma på samma gång faktiskt ;P Allt man ska och vill göra liksom... Men som alla kanske vet är det ingen ide att klaga så mkt :P Nu börjar jag nog svamla lite kanske.. är så trött idag och halsont har jag också. Men det går nog över snart (hoppas). De har väl varit en bra dag annars. Jag har hållit mig positiv ändå (förutom på slutet på skoldagen då jag började bli lite uppgiven haha) :) Men annars har jag känt mig rätt så...målmedeveten på nåt sätt. Sugen på att kämpa och göra saker. Klara av grejer... jag hnar ett stort sug efter att få saker gjort :p, men försöker tänka att det viktigast är att jag försöker, och prioriterar. Gud vad viktigt det är. Prioriteringar är nog något väldigt många behöver öva på, eller vad tror ni?
Just nu är jag nog itne på det bästa humöret, har massa plugg kvar tills imorgon...ibland är det tufft alltså! Hoppas att det går bra iallafall.
Imorgon ska jag nog gå på yoga iallafall, skönt. Längtar. men först teorin då förstås...
Måste nog börja avsluta nu tyvärr.. Ha det bra allihopa!

Hallå hallå!! =P

Det här är en bra dag. Hehe. Nej men den känns ganska skön. MIn syster fyller år. 17. Gud vad länge sen jag var det ändå... :P Faktiskt... och ändå känner jag mig allt som oftast som 15 typ... visst är jag sorglig?
Nåja, har grattat henne nu på morgonen. Vid 7.30, lite jobbigt. ;P Men vad gör man inte för familjen? :) Älskade syster. Hoppas hon blev nöjd med min present, alltid svårt att hitta nåt roligt... Det blir ju nästan alltid samma små grejer. Att man måste va så himla fantasilös vid vissa tillfällen!
Nu ska vi snart iväg till farföräldrarna, så måste skynda mig lite.
Ni får ha det så bra, om det är nån som läser...=)

hello!! ;)

Har varit en ganska dålig dag hitills. Verkligen bara känt mig såå seeg!! Men skitsamma, bara att kämpa på iaf (: Undrar bara varför jag aldrig kan få nåt gjort i skolan längre?! Koncentrera mig kan jag ju, så måste vara nåt annat.... men men ska iaf plugga hemma idag, hoppas att det går bra. Längtar efter en tv-kväll också med massa bra program... ;)) Får tyvärr hamna på andra plats på priolistan...

tisdagkväll.

Hm, det här har nog varit både en bra och dålig dag. Ganska så dålig kanske, iofs...missade bussen imorse (hatar verkligen mig själv för det, har lovat att det aldrig ska hända igen...) Sen i skolan gick det väl som vanligt ungefär.. vilket innebär att jag är hur besviken och irriterad noch ja allt möjligt på mig själv som typ alltid. Även fast jag lätt kan bli lite stolt över mig själv också, en kort stund iallafall.
Jag är knäpp... sedan var det etik och livsfrågor som gick bra, var "bara" redovisningar. Om organdonation idag, riktigt intressant. Jag tänker abslout bli organdonator. vad har man att förlora liksom? För mig är det en självklarhet... men jag kan ta upp det mer en annan gång, hinnner tyvärr inte skriva mer nu. Måste duscha, plugga och annat som jag inte alls har lust med just nu, men livet är ju som det är. :D Hörs snart!

När det kändes kört

Besvikelse, ilska. Hopplöshet, irritation, vilsenhet...det är känslor som har förföljt mig mycket på sista tiden. Jag har känt mikg...galen rent ut sagt. Har verkligen känt mig, och varit i vissa fall också, galen. Knäpp, värdelös och bara helt ute ur spelet liksom. Man vet bara inte vad man ska ta sig till vissa stunder. vad gör man när inget fungerar, när allt man ville önskade och hade kämpat så hårt för bara rasar samman? Blivit förstört och ja, är förlorat helt enkelt.
Det har känts som att det är över. Som att det här var allt, det var kört nu. Ödet bestämde att det skulle bli som det blev. Jag trodde verkligen på ödet ett tag där, gör jag fortfarande ibland, men jag vet inte riktigt...känns lite orealistiskt för att jag ska tro på det helt och hållet iallafall.
Men men.. hopplöshet var väl i princip allt jag kunde känna. Allt jag trodde på, på något sätt. Och jag vet inte, så känns det fortfarande rätt ofta, men jag har även en hel del hopp nu.
Men när det verkligen kändes som att allt var kört, då kändes det samtidigt på ett sätt ganska skönt. Att jag liksom hade kommit fram till någonting äntligen. Hade verkligen bara sökt förgäves innan, sökt efter lycka, framgång, allt möjligt ärligt talat. Nu kände jag att det var verkligen helt lönlöst, det var liksom...slutet. På många sätt var det slutet. Det var liksom en sån vändning för mig känslomässigt. Men visst var jag även förtvivlad och desperat, men inte alls på samma sätt. För jag visste vad som gällde. Misslyckandena spelade ingen större roll längre för det var helt enkelt meningen att det inte skulle gå.
Nu försöker jag se möjligheter och kämpa och hoppas istället, för man vet aldrig när livet vänder. Livet går upp och ner, det måste man väl acceptera? Men allt är lättare sagt än gjort har jag märkt, speciellt nu de senaste halvåret.

såhär är min lördag

Jaha, äntligen lördag. Det är nog ändå den bästa dagen i veckan, är det inte? Bara få göra vad man vill.. ja om man inte jobbar eller har massa plugg förstås.. lördagen idag har jag dock inte gjort ett enda dugg (skäms på mig?) Känns lite trist faktiskt, och framförallt känner jag mig dålig... men lite skönt ändå på ett sätt... herregud vad får jag allt detta trams ifrån? Ber om ursäkt för att jag är så... uttråkad på nåt sätt. Ikväll blir det kanske melodifestivalen. Om det inte är alltför tråkigt.. får väl se.. ibland är det verkligen urtråkigt tycker jag, vad tycker ni? men jag börjar bli lite mer intresserad ändå:)
Men först ska jag nog gå och gosa lite med min katt, han är jättegosig idag! =)

läskigt.. eller inte

Nu ska jag snart göra nåt som jag fasar en aning inför. Hoppas verkligen det ska gå bra. vad gör man annars? Hehe inte lätt det här... eller jo, egentligen är det ingen stor grej.. skulle gjort det för flera år sen egentligen...men jag ska inte tänka så heller, det hjälper ju inte direkt. Kan ju inte ändra det som redan varit. Vill inte ni göra det ibland? Gå tillbaka i tiden och ställa allt tillrätta? Låter rätt bra tycker jag.. vill det heela tiden... har mkt jag ångrar, även om det kanske inte är så stora saker. Men jag tror det gäller att bara fokusera framåt... hmm, hur, exakt, ska de gå?