Hello....

Det går inte, ingenting ågr. Jag kan inte, jag kan inte leva på det här sättet. På vilket sätt då? Jag hatar verkligheten och vardagen....

Det är förbi med mig

Det här går bara inte. vad ska man ta sig till när man inte kan någonting längre? När ingenting man gör duger? Om jag kunde försvinna, om jag kunde försvinna. Man ska inte tänka så, aldrig, det finns så mycket bättre sätt. Men inte för mig, eller vadå? Jag blir galen... eller nej, men jag önskar nästan att jag blev galen, att jag blev något mer än detta. Än ingenting=jag.

Det finns ingen mening med att jag gör något. spelar ingen roll hur, vad eller när, allt slutar bara i katastrof. Och jag tänker inte förstöra för andra mer, jag tänker inte bara tänka på mig själv. Så vad tänker jag göra? Jag vet inte, vet ingenting. Jag är bara glad att jag iallafall vet vad jag heter. Jag är helt dum i huvudet.

Mitt liv är redan förstört. Hur kan jag då fortsätta?

Åh gud!

Åh gud... Åh, herregud!! Jag orkar inte... Jo, men bara för att jag verkligen måste. Men ärligt talat undrar jag faktiskt vad det finns för mening. Men det finns ju alltid någon, mening alltså, det gör det alltid... Jag önskar bara att allt det här var över redan, för det kunde det ju redan ha varit egentligen.
Trist inlägg, förlåt, men kommer väl bättre så småningom istället ;)