Ikväll känns det sådär, som vanligt måste jag säga... jag är verkligen trött på det här nu. Orkar inte! Detta mönster... förbannat också.
jag bara känner hur allt glider ifrån mig nu. Hur jag tappar precis allt. Förödande. Vad gör man? Är detta ödet? jag skulle vilja gå och gå och aldrig nånsin stanna. kanske något överdrivet. men nånting sånt. Jag vill faktiskt veta vad som är meningen med allt detta nu. Kräver. nej vet jag har ingen rätt att göra det... men allt är så fel. fast å andra sidan är det ju mitt fel (mycket) också.
Hela tiden undra jag vad jag egentligen håller på med. Som att jag inte har någon kontroll, och på ett sätt har jag väl inte det heller, vissa saker jag gör klarar jag inte av (på nåt bra sätt iaf), men samtidigt har jag ändå koll, jag vet vad allt innebär och hur jag ska göra och det finns vägar och alternativ. Så nu gäller det. Nu gäller det! Jag förstår bara inte hur det ska gå... varken hur jag ska göra eller hur det kan gå bra. Hur jag ska kunna lyckas med nånting nu när jag ändå inte gjort det på tusen år liksom. Men som sagt, det måste gå.
Jag har bara verkligen tappat modet och tron. kanske ska ge upp istället?
