Jag har nog egentligen inga ord alls. Och det är nog en bra grej också... faktiskt. Fan för mig alltså.... Nu är det dags att börja göra saker ordentligt! Och jag är riktigt, riktigt seriös den här gången...
Jag är nog helt enkelt bara väldigt förtvivlad och besviken just nu. Jag är trött på att ge mig själv alla desssa löftan som jag sen inte ens håller i fem ynka minnuter. Det duger inte...inte för någonting i världen! Jag kan bättre, det vet jag. Dgas att bevisa det för mig själv nu. Hög tid, ja VERKLIGEN.
Iblalnd måste man helt enkelt bara kämpa och försöka, iallaflal så gott man kan. SLäppa rädslan och alla hämningar och låta bli at tänka och känna så mycket över huvud taget. Det var det jag ville, det var ju det jag försökte gögrga. Varför kunde jag helt enkelt inte bara lyckas...?
Men varför det är så spelar ingen roll, för det som har hän har hänt och det enda man kan försöka göra är att försöka se till at inte göra om samma misstag igen. Okej? Klart det kan vara svårt men gör man bara sistt bästa så har man ändå gjort vad man kan, och då skas man vara nöjd med det. Kunna tänka att "jag har gjort nånting, jag har kämpat!" Jag har bidrsagit till nånting eller jag har hjälpt någon eller jag har haft en riktigt bra/positiv inställning till något, till mitt liv osv... Det är en härlig känsla, jag lovar.
NU är det mitt jobb att jobbamig fram till den känslan. Min tur att kämpa.
