Varför ska jag göra något - NÅGOT!! - när jag vet att det liksom inte tjänar något till ändå, inte nu eller nånsin? Helt enkelt, för det gör det ju inte. Det verkar helt enkelt inte göra det. Jag måste börja lyckas. Få resultat. Men hur många gånger har jag inte sagt det då? Hur många tiotusentals gånger om dagen är det inte, egentligen?? Många... minst sagt. Spelar ingen roll, jag måste lika mycket för det. Så jaa, jag får helt enkelt fortsätta säga det tills jag skärper mig, vilket måste bli jättesnart, och börjar försöka, på riktigt. Med viktiga saker. För det går. Det måste, det ska , det kommer gå. Men nej. Som sagt, det är nog inte värt det. Ingenting är tydligen värt nånting för mig verkar det som? Isåfall skulle jag försöka göra saker bättre. Nu på stört, för det är så himla otroligt bråttom, jag är verkligen vääldigt, väldigt desperat nu. Men jag kanske gillar att vara det? Eller det kanske är meningen att jag ska vara det...? Men samtidigt så tror jag ju också att jag helt enkelt inte kan bättre. Och att jag vet det och därför inte ens klarar att försöka. Inget kan någonsin kan bli bättre.Kanske något. Men det duger helt enkelt inte i den här världen. Men det spelar ju heller ingen som helst roll vad jag tror, jag måste (och ska!) ta reda på vad som är sant, ja om nu det går iallafall. Galet? Nejdå. Jag har inget val. Jag står inte ut så väldigt mycket längre... tror jag... :(
Vad är detta? Finns det någon mening? Något slut?
