Hej... nu känner jag mig nedslagen. Finns ens det ordet? Besviken är jag iallafall. På mig själv ... hur kunde det egentligen bli såhär igen??? Eller å andra sidan, hur kunde jag tro att jag skulle klara det den här gången?! Märkligt, minst sagt... just nu vill jag bara...jag vet inte, plåga mig själv på nåt sätt. Vet inte hur förstås.. Jag är så less!! Men på va, allt? Och vad har jag för rätt att vara det egentligen? Jag har ju inte ens kämpat! Och på många sätt inte ens försökt... ja jag skäms. Verkligen, helt otroligt,och jag hatar mig själv för det här. För evigt (?) Att bara förstöra allt på det här sättet...sätt mig i fängelse eller nånting vet jag......vid såna här tilllfällen undrar jag verkligen på allvar vem jag egentligen är. Hur kunde jag bli just precis såhär? Och VARFÖR... nu blev jag bitter igen, typiskt mig. Jag är alltid bitter! Och helt patetisk...
Vad gör jag nu? vad gör jag av resten av mitt liv? Om det nu inte redan är helt förstört alltså.
Jag vet inte...
jag vill fly...
